Regler och villkor

Jul ur ett språkligt perspektiv

Julen är en traditionsbunden tid, och det märks – inte minst i språket! Min kollega Synnöve har i några tidigare blogginlägg pratat mycket om terminologi, vilket har fått mig som språknörd att tänka på att vi faktiskt har en typ av kollektivjulterminologii vårt land, en terminologi som dessutom är ganska utmanande att översätta.

Publicerad 2015-12-21

Faktum är att jag tror att många av oss med svenska som modersmål faktiskt inte heller vet vad alla julord egentligen betyder eller varifrån de kommer. Eller vad är egentligen de därtunga fjätensom natten går? Varförkommavi från pepparkakeland? Och har ris à la Malta verkligen sitt ursprung på Malta?

En gång i tiden pluralböjde vi svenska verb

Ett bevis på det gammalmodiga språket är alla de otaliga gånger man sjungit jul- och luciasånger för full hals utan att ha en aning om vad man sjunger – både som barn, men faktiskt också även som vuxen. Julsånger kryllar nämligen av rester från forna grammatiska konstruktioner och numer i princip oanvända ord. En av de vanligare resterna i julsångerna är de personböjda verben, för ja, förr i tiden böjde vi till viss del verb efter person även i svenskan, åtminstone i plural (flertal). Man skrev jag kommer men vi komma (något som i och för sig redan Selma Lagerlöf slutade med, men ändå). Och julens samlade sånger är som en enda stor fest av pluralböjning:

Vi komma, vi komma från pepparkakeland …

En liten tid vi leva här …

Barnen i ring dansa omkring …

Alla sova, släckta äro ljusen …

De till synes ologiska sångtexterna har också lett till ett otal felsjungningar, bland annat klassikern, eventuellt myten, om förskolebarnet som sjöng Staffan var en stalledräng, en tacos utan hjärna. Men ärligt: vem kan klandra det barnet? För här ser vi ytterligare en pluralform, men en som är ännu äldre än den som Selma Lagerlöf slutade med (med den modernare varianten hade det alltså hetat vi tacka). Eftersom tackom-varianten försvann för sisådär ett par hundra år sedan faller det sig inte så där jättenaturligt för de flesta av oss att spontant sjunga rätt. Sedan har jag också hört både den ena och den andra berätta om folk som har sjungit han vattna’ sina fåglar fem istället för fålar (som betyder unghästar). Å andra sidan har jag hittills inte träffat någon som vet vem den där Staffan egentligen var, så det kanske inte spelar så stor roll. Det är ju mest stämningen man vill åt!

När vi ändå är inne på sångtexter som har skapat förvirring i åratal blir det självklart att prata om Luciasången. Jag tror nämligen inte att jag är ensam om att har sjungit natten går tunga fjät utan att ha en aning om vad fjät är, men fjät betyder helt enkelt steg. Språkrådet rätar ut fler frågetecken gällande den här sången (som till exempel vad jorden hade gjort som solen förlät) här

Glögg är glödgat vin

Eftersom julen kommer med en stark mattradition kan jag i ett sådant här juligt inlägg inte låta bli att snabbt nämna lite om julmatens etymologi. Kring jul är det till exempel många som undrar varifrån ordet glögg kommer. Glöggen har fått sitt namn helt enkelt för att vinet glödgas – värms upp – vid tillverkningen. Termen glödgning används fortfarande flitigt inom metallurgin när man talar om upphettning av material, och för den som är bekant med det är kopplingen kanske självklar. En annan klassisk fråga är varför det heter pepparkakor när de inte innehåller peppar. För det första har pepparkakor gjorts på en massa olika ställen i hundratals (enligt en del till och med tusentals) år, så varianter finns det gott om, och enligt en del källor innehöll faktiskt vissa pepparkakor peppar. Men en annan del av sanningen är att peppar var en så fancy pancy krydda i Sverige förr i tiden att man valde att kalla alla häftiga kryddor som man inte riktigt visste namnet på för peppar, och att det därför fick heta pepparkaka.

Den sista julgodsaken ut är ris à la Malta. Hur har denna exotiska ö nästlat sig in i det ursvenska julfirandet? Sanningen är att det har den inte alls, utan är i stället ett exempel på en form av folketymologi. Namnet kommer nämligen förmodligen från det danska namnet på rätten, risalamande, som i sin tur kommer från franskans riz à l’amande, vilket kort och gott betyder ris med mandel. Den franska varianten av ris à la Malta äts nämligen med mandel.

Det var en liten föraning om julen med språklig touch. Om du har några juliga språkfrågor eller språkfakta att dela med dig av, skriv gärna i kommentarsfältet. Själv kommer jag resten av veckan gå runt och nynna en tacos utan hjärna 

Senaste bloggposter

Kakor, Kekse, μπισκότα, galletas, keksit, keksi, печенье, 曲奇饼, cookies

Kärt barn har många namn. Kakor är små textfiler som sparas i din dator/telefon och med hjälp av dom kan vi göra din besök på våran hemsida ännu bättre. Om du fortsätter att använda sidan så tillåter du detta.

Här kan du läsa mer om cookies och hur du tar bort dem