Regler och villkor
Skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska

Skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska

Var talar man svenska? För de flesta av oss blir svaret förmodligen direkt Sverige när vi hör den frågan. Det är inte så konstigt, eftersom majoriteten av alla svensktalande bor här. Å andra sidan är det alltför många av oss som glömmer bort vårt grannland Finland, där det bor nästan 300 000 personer som har svenska som modersmål. Finländare med svenska som modersmål kallas finlandssvenskar.

Publicerad 2015-05-18

Många i Sverige känner inte till att Finland har två officiella språk, och att många som föds i Finland är svenskspråkiga. Den svenska som talas i Finland är inget eget språk – det är svenska, precis som svenskan i Sverige är svenska. Men det finns vissa drag i svenskan i Finland som ibland skiljer sig åt från svenskan som talas i Sverige. För enkelhetens skull kallar jag svenskan som talas i Finland för finlandssvenska, och den som talas i Sverige för sverigesvenska. Doktoranden och språkkonsulten Linnea Hanell har skrivit en rapport om finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv, som jag verkligen rekommenderar dig som vill veta mer om dessa skillnader. I det här blogginlägget kommer jag att referera en del till den rapporten.

Vilka typiska drag finns det i finlandssvenska?

Språkdrag som finns i finlandssvenskan, men inte i sverigesvenskan, brukar kallas för finlandismer. Det finns olika typer av finlandismer, och här redogör jag för några av dem.

Oegentliga finlandismer

Oegentliga finlandismer är ord som beskriver fenomen som bara finns i Finland, och därför kan uppfattas som främmande för en svenskspråkig. I dessa fall handlar det alltså egentligen inte om att ordet i sig i främmande, utan att snarare själva företeelsen är det. Jämför till exempel med ordet allemansrätten – det skulle kännas främmande på ett språk som talas i ett land där man inte har allemansrätt, trots att språket i sig inte har något ord som är mer korrekt för fenomenet. I finlandssvenskan syns oegentliga finlandismer i ord som memma (en finsk påskdessert) och aktielägenhet (en särskild bostadsform i Finland).

Officiella finlandismer

Officiella finlandismer är ord och uttryck som har etablerats genom finsk lagstiftning och som därför inte kan bytas ut. Orden kan ha en sverigesvensk motsvarighet, även om den inte alltid är exakt. Exempel på detta är rådgivningsbyrå (som motsvarar det svenska barnavårdscentral), läroplikt (närmast motsvarat av skolplikt men med vissa skillnader) och skattekort (ungefär skattsedel).

Arkaismer

Arkaismer är språkdrag som med tiden i princip har försvunnit i ett språk, förutom inom ett visst område. I finlandssvenskan finns det många arkaismer, vilket ofta kan vara ord som svenskar fortfarande känner igen, men som känns ålderdomliga. Exempel på sådana ord är pulpet för skolbänkbyk för tvätt och minns istället för kom ihåg.

Arkaismer kan också vara annat än enskilda ord. I finlandssvenskan är ett exempel verbet besluta som fortfarande böjs starkt i viss utsträckning – precis som det tidigare gjordes i svenskan. Istället för beslutar, beslutade, beslutat skrivs det då besluter, beslöt, beslutit. I sverigesvenska kan möjligtvis beslöt kännas okej för vissa, men risken med att använda stark böjning är att en del sverigesvenskar tror att personen som skriver besluter helt enkelt har råkat skriva fel.

Mer etablerade finlandismer

Det finns några mer klassiska finlandismer som kan vålla sverigesvenskar huvudbry, och som kan falla in under olika kategorier av finlandismer. Här kommer några exempel på sådana som är bra att hålla koll på:

  • Tillsvidare i betydelsen hittills
  • Skumvin i betydelsen mousserande vin
  • Semla i betydelsen fralla (vilket egentligen den ursprungliga betydelsen av ordet – en ”svensk” semla heter fastlagsbulle i Finland)
  • Råddig i betydelsen förvirrad, stökig
  • Ännu i betydelsen ytterligare
  • Hoppeligen i betydelsen förhoppningsvis
  • Nog i betydelsen definitivt
  • Morgonmål i betydelsen frukost
  • Konditionslänk i betydelsen motionsrunda
  • Örfil i betydelsen kanelbulle

Skillnad i stilnivå

En annan skillnad mellan finlandssvenska och sverigesvenska är skillnaden i stilnivå. I Sverige har det så kallade klarspråksarbetet som pågått i drygt 40 år kommit långt. Vi har idag en språklag som säger att den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig (du kan läsa mer om lagar som reglerar språk i Sverige i det här blogginlägget). Myndighetstexter i Sverige är inte längre så krångliga och byråkratiska som de var förr, och de använder ofta ett direkt tilltal. I Finland har klarspråksarbetet inte kommit riktigt lika långt, vilket märks i finska och finlandssvenska myndighetstexter. Hanell skriver bland annat att det är vanligt med inskott (inskjuten extrainformation) tidigt i meningen i finlandssvenska myndighetstexter, vilket gör texten tung att läsa. Hon skriver också att det är vanligt att använda fast sammansatta partikelverb i finlandssvenska, till exempel omräkna och avdra, istället för räkna om och dra av, som är vanligare i sverigesvenska.

Hanell skriver även att stilnivån påverkas av finskan. Det är till exempel mycket vanligt att använda passiva verb i finska, vilket ibland lyser igenom i finlandssvenskan. Här är ett exempel från en utredning för finska justitieministeriet (med titeln Förhandsbedömning av språkliga konsekvenser vid beredning av förändringar i lagstiftning och administration) där jag markerat de passiva verben:

Om tillämpligheten av justitieministeriets anvisningar inom förvaltningsverksamheten har konstaterats i avgörandet av Riksdagens justitieombudsman den 22 mars 2012 (Dnr 1962/4/09), att checklistan också med fördel kan användas då anvisningar eller andra administrativa styrinstrument utarbetas.

Översättarnas roll

Utifrån Hanells rapport kan man konstatera att vi översättare har en viktig uppgift när det gäller att inte låta oss påverkas för mycket av finsk källtext – en utmaning som alla översättare står inför, oavsett källspråk. Hanell skriver nämligen att många avvikelser i de finlandssvenska texterna ofta beror på inflytande från finskan. Det blir extra tydligt i och med att Hanell har upptäckt att de avvikande dragen mer sällan uppkommer i till exempel tidningstexter. Hon skriver:

”En grupp texter som det dessvärre ser sämre ut för är de som kommer från myndigheter. Många gånger verkar problemet ha sin rot i brist på tid och resurser vid översättningen från finska. Detta resulterar ibland i meningar med smärre grammatiska normbrott, men det är inte heller ovanligt att det faktiskt blir svårt att förstå vad som står i texten. Krasst uttryckt kan man påstå att vissa meningar inte nått hela vägen till svenskspråkighet, trots översättningen.”

Finlandssvenskans vara eller inte vara

När det gäller översättningar till svenska som påverkats av finskan kan man dock inte påstå att det är fråga om några finlandssvenska drag, utan snarare helt enkelt en översättning som ligger för nära källtexten. Generellt sett kan man säga att en sverigesvensk inte har några problem att förstå en finlandssvensk text, även om hen kan märka av de finlandssvenska dragen i den.

Bör man då värna om skillnaderna mellan finlandssvenska och sverigesvenska, eller försöka överbrygga dem? Det är en debatt som har pågått i decennier inom språkvården i Finland, även om en viss konsensus råder om det generella förhållningssättet. Mikael Reuter, före detta chef för Institutet för de inhemska språken i Finland (motsvarande Språkrådet i Sverige), skriver så här i en krönika i Hufvudstadsbladet 2011:

De flesta som har uttalat sig, från Hugo Bergroth och hans kritiker till dagens språkvårdare och deras kritiker, har varit eniga om huvudprincipen: det är olyckligt om finlandssvenskan fjärmar sig från svenskan i Sverige och ännu värre om den utvecklas till ett eget språk, men samtidigt finns det mycket i finlandssvenskan som är värt att ta vara på.

Hanell är inne på samma spår i sin rapport:

En del språkdrag som skiljer finlandssvenskan från sverigesvenskan är nödvändiga. Det gäller ord och uttryck som är knutna till finländsk lag eller andra officiella dokument, och ord och uttryck som rör företeelser som inte finns i Sverige. Andra finlandssvenska språkdrag kan med fördel ersättas med en allmänsvensk motsvarighet.

Alla håller förstås inte med, men faktum är att det finns många fördelar för finlandssvenskan att hålla sig närmare sverigesvenskan. Ju mindre en varietet är, desto sårbarare blir den. Å andra sidan har sverigesvenskan mycket att vinna på att närma sig finlandssvenskan – visst låter det till exempel charmigt att servera skumvin?

Sedan 1973 har Svenska akademiens ordlista även tagit sitt ansvar när det gäller denna uppgift och börjat inkludera finlandismer i ordlistan. De nya finlandismerna som kom med i årets upplaga var bland annat memmavappen (valborgsmässoafton) och chokladstång (chokladbiteller -bar).

Har du några andra exempel på finlandismer? Har du åsikter om finlandssvenska kontra sverigesvenska? Kommentera gärna!

Senaste bloggposter

Cookies

Vi använder cookies för att göra ditt besök på vår webbplats ännu bättre. Genom att fortsätta
använda webbplatsen så godkänner du detta.